Star Trek: Into Darkness

Amerikansk Sci-Fi/Action från 2013
Regi: J.J. Abrams
I rollerna: Chris Pine, Zachary Quinto, Benedict Cumberbatch, Bruce Greenwood, m.fl.


James T. Kirk (Pine) kämpar med utmaningarna att vara Kommendörkapten på Stjärnflottans stolthet U.S.S. Enterprise. Samtidigt som han förösker göra det rätta tar han stora risker och hamnar i luven på sin andreofficer Spock (Quinto) och Stjärnflottans ledare. Samtidigt utförs ett terrordåd i London. En av Sjärnflottans egna, John Harrison (Cumberbatch), tar på sig skulden. Snart blir det uppenbart att Kirk med besättning måste ta upp jakten på Harrison, någon som kommer testa skeppet, besättningens och Kirks begränsingar.

Jag ska vara ärlig: jag är precis rätt målpublik för den här filmen. jag älskar sci, jag älskar action, och i synnerhet älskar jag Star Trek. Dock inte på det där minutiösa "originalserien är helig"-sättet som en del gör. Jag gillar Star Trek, är ett fan, håller med om att visa saker är lite cheesy, men njuter av det likaväl. Jag gillar även Marvel filmerna som kommit på senare år, "Iron Man" filmerna, "Thor", "The Avengers" osv. Relevans? Jo, "Star Trek: Into Darkness" känns som Star Trek's motsvarighet till "The Avengers". Mycket välgjord action, mycket karaktärsbitar i och mellan all action och en del humor. Man njuter nog bäst om man är en fan sen tidigare, men man bheöver det ine. Det hjälper om man såg "Star Trek" från 2009 dock.

J.J. Abrams står än en gång för regin. Tyvärr förmodligen sista gången också för Star Trek, eftersom han emigrerat till Star Wars. Ett jobb han kommer göra väldigt bra, men lite synd är det. Tycket nänligen att han lyckas ännu bättre än sitt förra försök 2009 med att få till "Star Trek" känslan och karaktärerna samtidigt som han andas nytt liv i det hela.

Snyggt foto, bättre än i förra, actionen är klarare. "Lensfalre"-effekterna från förr har dragits ner lite grann och för en gångs skull var den postkonverterade 3D-n riktigt bra. Ljudet är kanon, effekten för när Enterprise går in i warp är totalt underbar. Musiken är bra, om än dock "ihärdig". Fanns några ställen jag hellre skullat vela ha tyst, men det är inte så jag hatar det. Mer att jag hade gjort det annorlunda.

Chris Pine fortsätter att vara fantastisk som en ung Kirk.Han har gjort den hr varianten av kakarätrer till sin egen till fullo och han är kaxig, rolig och trovärdig som ledare. Hans kemi med Zacy Quintos Spock är perfekt. Quinto för sin del forsätter att göra en bra Spock. Resten av skådespelarna är riktigt bra i sina roller, ingen jag vill riktigt kalga på. Kul att se "Robocop" Peter Weller som Amiral Marcus. Dock är den som sticker ut mest förutom huvudkaraktärerna Benedich Cumberbatch som Harrison. Hotfull, intelligent, och enormt karismatisk. Vissa har sagt att de skulle kunna lyssna på han läsa telefonboken. Jag tror att det skulle kunna sälja riktigt bra.

Det finns aspekter av filmen jag hade fått antydningar om i förväg som jag trodde jag skulle hata, men lyckligtvis gjorde jag inte det. Jag gillade hur dom hanterade händelserna i filmen. Blev lite överraskad av ett lite våldsamt ögonblick, men inte så jag tyckte det störde. Jag skulle vilja säga mer om filmen, men jag ville inte förstöra för de som inte sett den. För sevärd, det är den.



Underhållningsbetyg: 10 av 10
Kritikerbetyg: 8 av 10
Gorebetyg: 3.5 av 10 (en enskild scen som driver upp betyget, men den kan stöta en del, så .5 blir det)

The Grey

Amerikansk thriller/drama från 2012
Regi: Joe Carnahan
I rollerna: Liam Neeson, Dermot Mulroney, Frank Grillo, m.fl.

Ottway arbetar som jägare på en oljerigg i de nordliga delarna av Alaska. Hans jobb är främst att se till att de lokala vargaran inte dödar arbetarna. Ett ensligt jobb för en enslig man. När han och ett antal andra arbetare flyger hem för ledighet så kraschar planet i Alaskas vildmark. Ottway och en handfull män överlever. De möter motstånd inte bara från kylan utan från en flock vargar vars revir de inkräktar på, och de behöver göra allt de kan för att överleva.

Konceptet låter bedrägligt simpelt. Det låter som en klassisk monsterrulle. Inslagen finns, men den blir så mycket mer. Action finns. Välgjord sådan, men den blir aldrig huvudsaken med filmen. Istället läggs fokus på karaktärerna. Något som säker stryker vissa mothårs, men jag stornjöt.

Joe Carnahans förra film var filmremaken av klassiska 80-tals serien "A-Team". En kompetent och överdriven rulle, ruskigt underhållande utan så mycket hjärna. Han hade säkerligen kunnat göra en riktigt bra, ren monsterulle av den här filmen. Men turligt nog så väljer han den svårare vägen. Regin är superb. Allt avvägs lagom, men spänningselementen finns hela tiden där. För en gångs skull visste jag aldrig när nästa "jump moment" skulle komma, när vargarna skulle komma tillbaka för ett till anfall. Hoppade till flera gånger under filmens gång, till min egen och min brors glädje.

Fotot är riktigt snyggt, actionen välfilmad, men det som verkligen sticker ut är ljudet. Fantastiskt bra ljudmix med klar dialog och riktigt bra ljudeffekter. Marc Streitenfelds stämningsfyllda musik är oerhört passande och förhöjer filmen.

Liam Neeson är i sitt esse som Ottway. Jag kan allvarligt inte tänka mig någon annan skådespelare som skulle kunna spelat den här rollen. Han är filmen. Ingen annan som kunnat vara lika stenhård och känslosam på samma gång. De övriga skådespelarna gör även de en rikigt bra prestationer, däribland en nästan oigenkännlig Dermot Mulroney. Man köper hela tiden att de här killarna skulle kunna var den sortens killar som jobbar på ett riktigt tungt skitjobb vid världens ände.

Filmen har att bjuda på mer än vad jag vill säga till någon som inte sett den. Helt enkelt vill jag bara avsluta med att säga att jag sällan sett en thriller som rört mig så på ett känslomässigt plan.



Underhållningsbetyg: 8 av 10
Kritikerbetyg: 9 av 10
Gorebetyg: 5 av 10

Alien Vs. Predator 2: Reqiuem

Amerikansk action/skräck/sci-fi från 2007
Regi: Colin och Greg Strause
I rollerna: Snubbar i dräkter, massor med pixlar och några skådisar som nog helst inte vill förknippas med filmen.


Ett skepp av den utomjordiska predator rasen tas över av en alien/predator hybrid. Skeppet kraschar utanför en småstad i USA. En predator skickas för att stoppa hybriden och dess spridande av aliens. Ja, och så är det lite människor med också.

Som kanske framgår så var det här ingen favorit. Jag tycker till och med om den första rullen. Ja, den är dum, men underhållande och håller hygglig story kvalitet vägen igenom och har i alla fall okej mänskliga karaktärer. Paul W.S. Anderson gör inte så många bra filmer, men dom är underhållande. Dock. Samma kan inte sägas om den här. Herre min je, vilket bös.

Okej, filmen är inte helt utan sina kvaliteer. Fighterna mellan predator och aliens är riktigt bra och snygga. Saker som fans av de bägge monstren längtat efter och säkerligen stordiggar. Och blodighetsgraden har hoppat upp ett snäpp från första, vilket är mestadels ett plus. Men det räcker inte. Inte på långa vägar.

Man anknyter inte till någon av de mänskliga karaktärerna. Vi har några rätt vanliga typer: ung kille, ung tjej, killens storebors som kommit ut ur fängelset, polisen, mamman som kommit hem från kriget....okej den sista är inte så vanlig, men det görs verkligen ingen med det förutom några väldigt små praktiska saker. Konstiga beslut tas genom hela filmen. Inte så mycket av karaktärerna utan från filmskaparnas sida. Man bryter ett gäng "skräcktabun" i filmen, men det känns mest som man bryter mot dom för att säga att man gjort det. Det tillför inget och gjorde mig ärligt talat vid ett tillfälle illa till mods.

Det märks att de två regissörerna var specialleffektskillar innan de gjorde den här filmen. För effekterna är snygga, och filmen i sig är tekniskt kompetent. Men den faller så hårt i story området att det inte är värt det. Man bryr sig inte. Filmen är aldrig spännade eller läskig. En del av detta är musiken. Jag kunde aldrig komma underfund med om de drev med klassiska spännings-byggningar för att luras (liksom som de vill säga "aha, nu blir det läskigt...nej, vi skoja bara!"), eller om de bara är så dåliga på spänningssbiten. Förmodigen det senare. Jag garvade en del under filmens gång, men mestadels åt helt fel anledningar.


Se hellre första "Predator". Eller "Aliens". Eller den nya "Predators", den verkar hygglig i alla fall. Se bara inte den här skiten.



Underhållningsbetyg: 2 av 10

Kritikerbetyg: 0 av 10

Gorebetyg: 7 av 10

Drive

Amerikansk actionthriller från 2011

Regi: Nicolas Winding Refn

I rollerna: Ryan Gosling, Carey Mulligan, Bryan Cranston, Albert Brooks, Ron Perlman, m.fl.

En ung man arbetar på dagen med att köra som stuntförare, och hans arbetsgivare försöker få sponsrad för nascarracing. Men erbjuder även sina tjänster som getaway förare för dem som vill betala. En dag lär han känna sin grannar, Irene och hennes son Benicio. Han dras mer och mer in i en möjlig framtid med Irene, och allt går väl tills hennes man Standard kommer ut ur fängelset. Med sig har ha skulder från fängelset. Och i processen att lösa skulderna så går saker och ting väldigt fel, och blir snabbt värre.

Först av allt, storyn är inte speciell. Det är en ganska vanlig story i grunden. Men det är hur den berättas och framförallt hur huvudpersonen väljer att hantera saker och ting som förhöjer filmen. I slutet av förra året hamnade den här filmen väldigt högt upp på mångas ”bästa av 2011”-listor. Det är inte svårt att förstå varför.

Ryan Gosling är fantastiskt i sin roll som ”föraren”, vår anonyme hjälte. Han är tystlåten, talar knappt, men han uttrycker enormt mycket. Alltifrån varma känslor gentemot Irene och hennes son till iskall beslutsamhet mot de som försöker eliminera honom. Allt perfekt. Carey Mulligan som Irene är även hon helt fantastisk, och lurar en till en början att bara för att hon ser så vacker och späd så är hon hjälplös. Mulligan fyller Irene med en styrka som skiner igenom längre in i filmen. Albert Brooks maffioso är riktigt obehaglig, och det är väldigt intressant att se Brooks i en så hotfull roll.

Filmens foto är enormt vacker. Nattbilderna på Los Angeles, närbilderna på karaktärerna, actionsekvenserna...allt igenom perfekt. Musiken är enormt välvald och originalmusiken av Cliff Martinez är även den väldigt stämningsfylld. Ljuddesign är enormt bra. Biljakterna är det snyggaste som kommit från Hollywood på många, många år.

Nicolas Winding Refns regi genomsyrar filmen. Han han hela tiden järnkoll på vad han vill berätta, och han tar god tid på sig och håller filmens tempo vilsamt. Han har nu min fulla uppmärksamhet inför framtiden.

Nu till det elementen som en del kan finna avstötande. Filmen är stundtals enormt brutal. När våldet väl händer är det blodigt och oförlåtande. Där Tarantino använder våld till överdrift använder Refn det för att poängtera, få ass rygga till. Våldet är inte vackert och därför är det o så vackert. Kul att se en film som vågar. Det är dock aldrig speciellt detaljerat.

Är man dock förberedd på det senare så är filmen väl värd de 100 minuterna. Rekomenderas.

Underhållningsbetyg: 9 av 10

Kritikerbetyg: 10 av 10

Gorebetyg: 7 av 10

Ny trailer för Prometheus

Först av allt, sorry att det blivit lite av en paus, har haft det lite jobbigt i privatlivet. Förhoppngsvis så ska jag kunna hålla bloggen hygglit uppdaterad med nya recensioner.

Men nu, kolla in den här helgrymma trailer för Ridley Scotts nya film "Prometheus"! (Dubbelklicka efter du cklikar på play i rutan för att komma direkt till Youtube för att se i HD)

Sherlock (TV serie)

Brittisk kriminalserie från 2010

Regi: Paul McGuigan (pilotavsnittet)

Producenter/showrunners: Steven Moffat och Mark Gatiss

I rollerna: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Rupert Graves, m.fl.

Dr John Watson (Freeman), en krigsveteran från kriget i Afghanistan söker en ny mening i vardagen efter att han fått avsked från armén på grund av sina skador. I behov av bostad blir han genom en bekant blir han tipsad om en lägenhet han kan dela med en man vid namn Sherlock Holmes (Cumberbatch). En excentrisk, briljant man som beskriver sig själv som världens enda konsulterande detektiv. Han bryr sig inte särskilt mycket om arvoden, för honom är belöningen att lösa mysteriet. Saker och ting kompliceras snart av att Holmes får ett nytt fall med flertalet självmorden. Självmord som Holmes misstänker i själva verket är mord...

Det är lite intressant att recensera en TV-serie i den här bloggen. Därför har jag beslutat att göra en recensionen på det första avsnittet i första hand.

”Sherlock” har blivit enormt uppskattad sen den började sändas, och det är inte svårt att förstå varför. Knivskarp, rapp dialog, fantastisk kemi huvudrollerna emellan och en intressant visuell still bidrar till att göra serien minnesvärd. För att lättare sätta oss in i serien och Sherlocks sätt att tänka så används text-grafik på ett väldigt intressant sätt och man satsar mer på storyn är datoranimering och effekter som blivit lite av en fälla för många kriminalare det senaste decenniet.

Benedict Cumberbatch är, förutom innehavaren av ett av de bästa namnen i skådespelarhistorien, helt fantastisk som Sherlock Holmes. Inte enkelt när det för nuvarande finns ett annat Holmes franchise med Robert Downey Jr som mästerdetektiven. Båda har definitivt sina egna tolkningar av karaktären dock och personligen föredrar jag Cumberbatch en gnutta. Han har en nästan pojklik charm och ett sätt att föra sig att man inte har problem att köpa att han både kan intressera människor den ena stunden och distansera sig från dom den nästa. Och det är en konst att sälja att karaktären tänker utan att säga ett ord. Martin Freeman är en fantastisk straight man som Dr John Watson, även om han också får vara rolig och inte för en sekund framställs Watson som dum utan som den intelligenta, välbildade och världsvana man han är. Holmes och Watsons något udda vänskap är en fröjd att skåda.

Musiken är egen och passar väldigt bra med serien. Den visuella stilen är som sagt väldigt egen men snygg och intressant, fotot likaså. Definitivt i övre skiktet av TV produktioner.

Om du gillar kriminalare, och även om du inte gör det, kolla åtminstone första avsnittet. Serien har tillräckligt mycket charm och underbar dialog för att övervinna den mest skeptiska tittaren. Nu har jag bara recenserat det första avsnittet, och bara sett den första säsongen av hittills två. Men jag lovar: det försätter i samma underbara stil efter första avsnittet.

Underhållningsbetyg: 10 av 10

Kritikerbetyg: 9 av 10

Gorebetyg: 3 av 10

Moon

Brittisk sci-fi från 2009

Regi: Duncan Jones

I rollerna: Sam Rockwell, Kevin Spacey m.fl.

Framtiden. Sam Bell lever på en arbetsbas på månen där han ser till att ett antal självstyrda maskiner skördar Helium-3, ett ämne som ersatt oljan som den huvudsakliga energikällan på jorden. Hans enda sällskap är AI:n GERTY. Sams tre-års kontrakt har mindre än två veckor kvar när han börjar se konstiga saker, saker som inte finns där. Snart visar det sig att någonting är väldigt fel.

Jag har hade hört talas om den här filmen ända sedan den började visas på festivaler innan release. Det är inte svårt att se varför. Regi-debuterande Duncan Jones skapar en stämningsfylld, intelligent och känslomässig film väl överlägsen många mer erfarna regissörer, baserat på hans ett manus han skrivit tillsammans med manusförfattaren Nathan Parker.

En stor del filmens styrka är Sam Rockwells prestation som huvudpersonen. En fantastisk och mångfacetterad prestation på mer sätt en ett. Han engagerar oss och får oss att bry oss om Sam med en sådan självklarhet att man nästan glömmer bort att det det krävs mycket arbete av skådespelare för att nå den här nivån. Kevin Spaceys röstprestation som AI.n GERTY är även den fantastisk i sin neutralitet.

Fotot är väldigt bra och får oss hela tiden att inse Sams isolering från resten av mänskligheten. Ljudet är dugligt, men Clint Mansells musik bidrar enormt till stämningen. Specialeffekterna, varav det mesta är gjorda på gammaldags praktiskt sätt med modeller, är väldigt bra. Överlag känns filmen mycket mer påkostad än sin relativt lilla budget på fem miljoner dollar.

Om ni gillar sci-fi eller helt enkelt en film med ett bra mysterium, så se till att se snarast. Håll även utkik på Blu-Ray och DVD för Duncan Jones nya film ”Source Code”.

Underhållningsbetyg: 9 av 10

Kritikerbetyg: 8 av 10

Gorebetyg: 3 av 10