Sherlock (TV serie)

Brittisk kriminalserie från 2010

Regi: Paul McGuigan (pilotavsnittet)

Producenter/showrunners: Steven Moffat och Mark Gatiss

I rollerna: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Rupert Graves, m.fl.

Dr John Watson (Freeman), en krigsveteran från kriget i Afghanistan söker en ny mening i vardagen efter att han fått avsked från armén på grund av sina skador. I behov av bostad blir han genom en bekant blir han tipsad om en lägenhet han kan dela med en man vid namn Sherlock Holmes (Cumberbatch). En excentrisk, briljant man som beskriver sig själv som världens enda konsulterande detektiv. Han bryr sig inte särskilt mycket om arvoden, för honom är belöningen att lösa mysteriet. Saker och ting kompliceras snart av att Holmes får ett nytt fall med flertalet självmorden. Självmord som Holmes misstänker i själva verket är mord...

Det är lite intressant att recensera en TV-serie i den här bloggen. Därför har jag beslutat att göra en recensionen på det första avsnittet i första hand.

”Sherlock” har blivit enormt uppskattad sen den började sändas, och det är inte svårt att förstå varför. Knivskarp, rapp dialog, fantastisk kemi huvudrollerna emellan och en intressant visuell still bidrar till att göra serien minnesvärd. För att lättare sätta oss in i serien och Sherlocks sätt att tänka så används text-grafik på ett väldigt intressant sätt och man satsar mer på storyn är datoranimering och effekter som blivit lite av en fälla för många kriminalare det senaste decenniet.

Benedict Cumberbatch är, förutom innehavaren av ett av de bästa namnen i skådespelarhistorien, helt fantastisk som Sherlock Holmes. Inte enkelt när det för nuvarande finns ett annat Holmes franchise med Robert Downey Jr som mästerdetektiven. Båda har definitivt sina egna tolkningar av karaktären dock och personligen föredrar jag Cumberbatch en gnutta. Han har en nästan pojklik charm och ett sätt att föra sig att man inte har problem att köpa att han både kan intressera människor den ena stunden och distansera sig från dom den nästa. Och det är en konst att sälja att karaktären tänker utan att säga ett ord. Martin Freeman är en fantastisk straight man som Dr John Watson, även om han också får vara rolig och inte för en sekund framställs Watson som dum utan som den intelligenta, välbildade och världsvana man han är. Holmes och Watsons något udda vänskap är en fröjd att skåda.

Musiken är egen och passar väldigt bra med serien. Den visuella stilen är som sagt väldigt egen men snygg och intressant, fotot likaså. Definitivt i övre skiktet av TV produktioner.

Om du gillar kriminalare, och även om du inte gör det, kolla åtminstone första avsnittet. Serien har tillräckligt mycket charm och underbar dialog för att övervinna den mest skeptiska tittaren. Nu har jag bara recenserat det första avsnittet, och bara sett den första säsongen av hittills två. Men jag lovar: det försätter i samma underbara stil efter första avsnittet.

Underhållningsbetyg: 10 av 10

Kritikerbetyg: 9 av 10

Gorebetyg: 3 av 10